Betel var "lite min mors" häst.
Han gick alltid och lade sitt huvud i hennes hand.

Nog är han läcker här. Det är marken som lutar.
Det här året var det torka och hästarna fick stödfodras på betet.

Här har Betel vuxit till sig.
Det är på höstkanten.

Här hälsar jag på honom honom på Öland.
Och han har blivit 1 år.

Samma tillfälle som ovan.
Det är rumpan på Betels halvbroder, Feron, (partbreed)
som syns också.

Likaså den här bilden.
Den är beskuren från ett större foto.